Så löd utmaningen som jag tidigare idag fick av Maria.
Eftersom jag tycker att det är hur kul som helst att svara på lite frågor så gör jag gärna det, men eftersom jag är lika osocial i blogglivet som IRL så kan jag nog inte skrapa ihop elva nya bloggare som inte redan fått utmaningen. I så fall kommer det bara sluta med att jag sitter och skickar fram och tillbaka till samma stackare! :)
Då kör jag! (En del besvärliga frågor Maria .. ;) )
1. Morgon människa eller natt uggla?
Oj, oj, oj. Easy one! Jag är nattugglornas nattuggla! Till och med när jag arbetar dagpassperioden och alarmklockan ringer klockan halv fem på morgonen så kommer jag inte i säng förrän runt 01:00. Galet.
2. Om någon beter sig ohyfsat mot dig, någon du inte känner - vad blir din omedelbara reaktion?
Jag säger ifrån. Direkt. Det är något som tagit mig några år i livet att komma fram till att våga göra, men när man väl gjort den en gång så inser man att det är så mycket bättre för hjärtat att få ut indignationen direkt. Gärna på ett drygt vis där poängen inte alltid trillar ner direkt hos hen som betett sig illa.
3.
Du har bara 100 kr att klara dig på under en vecka och måste hushålla
med det, hur tänker du då runt mat och allting till hemmet? ( allt
börjar ta slut dessutom)
Inga som helst problem, det har jag gjort många gånger tidigare i mitt liv. Troligt vis gör jag en storkokssoppa av säsongens grönsaker. Ett vitkålshuvud kan man få för mindre än en tiokrona och det blir mycket mumsigt av det. Något annat akut har jag svårt att se att hemmet skulle behöva på en vecka. Annars är jag grym på att vika papper till kaffefilter :)
4. Du får gäster om en halvtimme, spontant besök och måste laga något - vad gör du för rätt?
Om detta betyder att gästerna också är hungriga när de kommer så skulle jag nog koka upp pasta, gärna tunn spaghetti som jag sedan slänger i stekpanna där jag fräst ihop vitlök, chili, ruccola och fetaost med smör och olivolja. Bara till att blanda ihop allt och gojsa till det lite, för att sedan hiva upp på gästernas tallrikar.
5. Har du någonsin varit i klammeri med rättvisan?
En fartkamera tog mig en gång. Det var dyrt.
6. Kyssar på första dejten?
Njä. Inte längre. Det var nog roligare när man var 16. Tror jag. Dejtat har jag inte precis gjort många gånger.. Jag veeet inte.
7. Hade du rest till Stockholm för att träffa en främmande man? ( Hahahaah)
Nej det hade jag nog inte. Inte en helt främmande, det är det för långt för och jag är för bekväm ... Om jag hade velat träffa en helt okänd person som bor i Stockholm hade jag nog velat träffas på neutral mark, i någon stad som inte är någons av oss. Men man ska aldrig säga aldrig ;)
8. Berätta om ditt allra pinsammaste ögonblick.
Jag kommer helt ärligt inte på något! Kan min hjärna vara så fantastiskt att den raderar pinsamheter? Jag ska fortsätta fundera under det här inlägget, kommer jag inte på något så får det väl bli ett framtida eget inlägg.
Eller jo, en liten pinsam sak var väl i Frankrike när jag var ung och vacker... Jag och några tjejer till satt och var fnissiga på en bistro i Paris när en av tjejerna höll på att snubbla in i några tjusiga fransmän som satt vid ett bord intill. Riktigt dryga och självgoda var vi och började högljutt diskutera (på svenska såklart) att detta måste varit något av det bästa som hänt de här killarna, att nästan få en vacker svensk tjej i knäet...och vi gick på och på i stil med att vi var guds gåva till männen osv. Och så plötsligt vänder sig en av killarna (som förmodligen tröttnat på störiga flamsiga sextonåringar) mot oss och säger på klingande svenska att "alla killar som sitter på bistroer i Paris är inte fransmän som drömmer om svenskor utan det kan vara svenskar som tröttnat på svenskor och just därför åkt till Frankrike". Vad jag minns drack vi ganska fort upp vår läsk och gick vidare! :D
9. Har du brustit ut i gråt bland främmande människor?
Många gånger. Jag gråter när jag är glad, ledsen, rörd, alltid.
10. Har du någon fobi/känner obehag inför något? Och hur gör du för att komma ur det?
Spindlar. Springer därifrån...
11.
Hur presenterar du dig när du ringer någonstans - myndigheter etc?
Säger du:" Ja, hejsan jag heter...." med hela namnet, eller så som
grannen gör till exempel med bara förnamnet:" Ja, det var X här..."
Mest hela dagarna presenterar jag mig med mitt namn och min arbetsplats eftersom jag gör många arbetssamtal. Detta kan ibland smitta av sig när jag ska ringa någonstans hemifrån och jag får så gott som alltid bromsa mig och inte dra in min arbetsplats i presentationen. Men jag brukar försöka få med mitt efternamn i mitt "Hejsan jag heter så här och så här och jag ringer angående..."
Tack Maria! Det var en rolig lista som fick mig att fundera ibland . :)
Om någon annan gör dessa frågor så släng en kommentar så jag kan läsa hos dig.
/SvarsJessica
